Intressant, djupt och vetenskapligt!
David Ekström visade mig den här videon på YouTube.
Väldigt intressant, med tanke på att det är två väldigt kända vetenskapsmän. Det enda tråkiga är att man inte får höra svaret, i och med att han började säga ngt iaf.
De fem argumenten är sammanfattade typ såhär (på svenska):
Jag [dvs bloggaren jag tog den ifrån] har försökt att sammanfatta Craigs argument. Vetenskapen kan inte ge underlag för:
- Logiska och matematiska sanningar. Dessa kan inte bevisas vetenskapligt. Vetenskapen förutsätter dessa sanningar. Att försöka bevisa dem genom vetenskap, vore därför ett cirkelargument.
- Metafysiska sanningar, såsom ”Det finns andra medvetanden förutom mitt eget”, ”Den externa världen är äkta” eller ”Det förflutna skapades inte för en minut sedan, med ett sken av ålder”. Dessa är rationella trosåskådningar som inte kan bevisas vetenskapligt.
- Etisk tro. Moraliska värderingar kan man inte komma fram till via vetenskapen. Man kan inte vetenskapligt bevisa att det nazisterna gjorde var ont.
- Estetiska omdömen. Skönhet kan inte bevisas vetenskapligt.
- Vetenskapen själv kan inte motiveras utifrån vetenskap. Vetenskapen är full med obevisbara antaganden.
Inga av dessa trosuppfattningar kan vetenskapligt bevisas, men alla rationellt tänkande människor godtar dem.
Cornerstone Church
Alright. Jag var i GBG i helgen och hälsade på lite vänner, och då visade Pelle Svensson mig Cornerstones hemsida, och att många av deras gudstjänster var upplagda på hemsidan.
cornerstonesimi.com och så går ni nere i höger hörn, trycker på "Get a sermon" och, BAM, listan är där.
De jag sett hittils, och kan rekommendera är:
Lukewarm & Loving it
Slavery Can Be Fun
When Sin Looks More Enjoyable Than God
You Talk Too Much, Part 1
Väldigt bra, spec den första och sista av dessa fyra.
Uthållighet i tron...
Om ateismen, ut en bok...
Artikel här
Boken som recenceras är Reason, Faith, and Revolution. Reflections on the God Debate. av Terry Eagleton, Yale University Press
Citat tagna ut sitt sammanhang, men som ändå är bra:
"Eagletons bok är en uppgörelse med några av nutidens mera namnkunniga kristendomshatande profeter, Christopher Hitchens och Richard Dawkins. För enkelhetens skull kallar han dem Ditchkins."
"Tron hindrar inte den kristne att agera rationellt i stort som smått. Han behöver sin klokskap därför att hans sak är stor. Gudsförnekaren har inte patent på förnuft, och allt som oftast hänger sig Ditchkins åt en framstegstro utan all sans och grund."
"Och enligt samma logik kan en troende kristen inte vara något annat än en uppstudsig fanatiker!
Ateismen däremot är en förnöjsamhetens religion."
Läs och fröjdas, vänner. Om någon för övrigt har Dawkins senaste bok att låna mig, så hör av er. Jag vill gärna läsa den.
Boken som recenceras är Reason, Faith, and Revolution. Reflections on the God Debate. av Terry Eagleton, Yale University Press
Citat tagna ut sitt sammanhang, men som ändå är bra:
"Eagletons bok är en uppgörelse med några av nutidens mera namnkunniga kristendomshatande profeter, Christopher Hitchens och Richard Dawkins. För enkelhetens skull kallar han dem Ditchkins."
"Tron hindrar inte den kristne att agera rationellt i stort som smått. Han behöver sin klokskap därför att hans sak är stor. Gudsförnekaren har inte patent på förnuft, och allt som oftast hänger sig Ditchkins åt en framstegstro utan all sans och grund."
"Och enligt samma logik kan en troende kristen inte vara något annat än en uppstudsig fanatiker!
Ateismen däremot är en förnöjsamhetens religion."
Läs och fröjdas, vänner. Om någon för övrigt har Dawkins senaste bok att låna mig, så hör av er. Jag vill gärna läsa den.
Skrattretande politiker
Svenska politiker får mig att skratta väldigt ofta. Ett av deras senaste alster kan ni läsa om här: länk
"För att förstå politik i dag måste man också förstå religion, och för att förstå religionens roll i dag måste man också förstå och gilla politik". - Mona Sahlin
Sammanfattningsvis använder jag skribentens egna ord för att beskriva min tanke:
Favoritcitaten ur den är ju självklart:
Olle Burell, Socialdemokraternas gruppledare i kyrkomötet, sa sig vara "förvånad över att nio biskopar (...) presenterar en åsikt i strid med vad det finns majoritet för i riksdagen."
Olle Burell, Socialdemokraternas gruppledare i kyrkomötet, sa sig vara "förvånad över att nio biskopar (...) presenterar en åsikt i strid med vad det finns majoritet för i riksdagen."
"För att förstå politik i dag måste man också förstå religion, och för att förstå religionens roll i dag måste man också förstå och gilla politik". - Mona Sahlin
Sammanfattningsvis använder jag skribentens egna ord för att beskriva min tanke:
Men en kyrka för alla är en kyrka för ingen. Det är den av partipolitik urvattnade Svenska kyrkan ett utmärkt exempel på.
Jaha, okej... You lost me.
Varför ska man göra gärningar när man ändå redan har fått nåd? Jo, därför att man KAN, inte för att man MÅSTE.
Gud har gett oss möjligheten till en nära och personlig relation till Honom och Han vill att vi ska sprida den möjligheten till fler människor. När jag pratar med människor om Jesus så är det för att jag numera KAN, inte för att jag MÅSTE.
Jag vill också påpeka att jag naturligtvis inte tycker att man ska ta bort någonting ur Bibeln. Den idén har du inte fått från mig.
Däremot så verkar det som att jag förstår Jesus, Paulus och Jakobs undervisning på ett annat sätt än dig.
Du undrar varför egoistiska människor skulle vilja göra kristna gärningar när de inte måste?
Jo, därför att Gud har bytt ut ett hjärta av sten till ett hjärta av kött som det står i Hesekiel 36:26.
Man skulle kunna sammanfatta det så här:
Jesus har gjort det perfekta offret på korset och vi behöver inte lägga till någonting alls i frälsningen. Jesus var det perfekta och felfria lammet som Bibeln pratar om.
Som frälst blir man en del av Guds rike och i Guds rike vill Gud naturligtvis att man ska göra som Han säger. Man kan både vara en lydig medborgare och en olydig. Själv föredrar jag att försöka vara så lydig som möjligt, men att vara olydig påverkar inte nödvändigtvis din frälsning.
Det är viktigt att göra kristna gärningar, men det är inte frälsningsavgörande.
Information:
Alias/namn Christian A Mölk
E-postadress: christian@emelkei.com
URL: http://www.emelkei.comI
I så fall har jag ju alltid svarat fel när mina vänner frågat om man inte kan vara kristen fast man inte gör alla de där sakerna som att inte supa, inte ha sex bla bla. Jag har alltid sagt att "nej, det kan du inte". Men om man får välja om man vill vara lydig eller olydig, varför säger man då inte det till alla? I så fall hade ju massor med folk varit kristna, och %en som kommer till himlen är betydligt större än jag trodde.
Men fortfarande kan jag inte tro på det. Jag tror fortfarande inte att det bara är "viktigt" att göra kristna gärningar, utan jag tror att det är nödvändigt. Men det är väl också där vår teologi skiljer sig från varandra. Jag kan inte se att vi kommer komma någon vart i den här diskussionen, eftersom vi de senaste inläggen bara sagt samma sak =D.
Du har inget nytt ämne som kan vara roligt att prata om, som kanske lite fler folk kan vara med och disskutera? hehe. Jag har nämligen så svårt att komma på saker att skriva om i bloggen, och jag fruktar att den i så fall skulle bli en alldeles vanlig blogg, med info om vad jag gör varje dag osv. Sådant vet jag inte om jag gillar... :P
- Oskar
Gud har gett oss möjligheten till en nära och personlig relation till Honom och Han vill att vi ska sprida den möjligheten till fler människor. När jag pratar med människor om Jesus så är det för att jag numera KAN, inte för att jag MÅSTE.
Jag vill också påpeka att jag naturligtvis inte tycker att man ska ta bort någonting ur Bibeln. Den idén har du inte fått från mig.
Däremot så verkar det som att jag förstår Jesus, Paulus och Jakobs undervisning på ett annat sätt än dig.
Du undrar varför egoistiska människor skulle vilja göra kristna gärningar när de inte måste?
Jo, därför att Gud har bytt ut ett hjärta av sten till ett hjärta av kött som det står i Hesekiel 36:26.
Man skulle kunna sammanfatta det så här:
Jesus har gjort det perfekta offret på korset och vi behöver inte lägga till någonting alls i frälsningen. Jesus var det perfekta och felfria lammet som Bibeln pratar om.
Som frälst blir man en del av Guds rike och i Guds rike vill Gud naturligtvis att man ska göra som Han säger. Man kan både vara en lydig medborgare och en olydig. Själv föredrar jag att försöka vara så lydig som möjligt, men att vara olydig påverkar inte nödvändigtvis din frälsning.
Det är viktigt att göra kristna gärningar, men det är inte frälsningsavgörande.
Information:
Alias/namn Christian A Mölk
E-postadress: christian@emelkei.com
URL: http://www.emelkei.comI
I så fall har jag ju alltid svarat fel när mina vänner frågat om man inte kan vara kristen fast man inte gör alla de där sakerna som att inte supa, inte ha sex bla bla. Jag har alltid sagt att "nej, det kan du inte". Men om man får välja om man vill vara lydig eller olydig, varför säger man då inte det till alla? I så fall hade ju massor med folk varit kristna, och %en som kommer till himlen är betydligt större än jag trodde.
Men fortfarande kan jag inte tro på det. Jag tror fortfarande inte att det bara är "viktigt" att göra kristna gärningar, utan jag tror att det är nödvändigt. Men det är väl också där vår teologi skiljer sig från varandra. Jag kan inte se att vi kommer komma någon vart i den här diskussionen, eftersom vi de senaste inläggen bara sagt samma sak =D.
Du har inget nytt ämne som kan vara roligt att prata om, som kanske lite fler folk kan vara med och disskutera? hehe. Jag har nämligen så svårt att komma på saker att skriva om i bloggen, och jag fruktar att den i så fall skulle bli en alldeles vanlig blogg, med info om vad jag gör varje dag osv. Sådant vet jag inte om jag gillar... :P
- Oskar
Gärningarna - vad är de värda?
Svar: inte ett skvatt, tydligen.
Om det vore så att Bibeln "bara" handlade om frälsningen, då skulle jag hålla med dig, men Bibeln handlar om mycket, mycket mer.
Gud vill inte "bara" att vi ska bli frälsta, han vill även att vi ska göra saker för honom, för medmänniskor, för oss själva osv..
Varför kommer du till slutsatsen att man "väljer bort" kristna goda gärningar, bara för att frälsningen är gratis?
Jag kan inte förstå det resonemanget. Jag har tagit emot min frälsning i stor tacksamhet och väljer nu helt frivilligt att göra olika saker för Gud.
Information:
Alias/namn Christian A Mölk
E-postadress: christian@emelkei.com
URL: http://www.emelkei.com/
Om du ser på det såhär: I den sekulära värld vi lever i är ingenting gratis, och därmed är kristendomen den stördaste religionen, eftersom nåden är just det, nåd. Man behöver alltså inte göra någonting alls för att få del av den, och det krävs heller ingenting av någon annan msk för att jag skall bli frälst, utan av nåd, genom kristus, är jag ren och fri.
Men varför skulle då jag, egoistiska lilla människa, vara givmild, god och älska mina fiender?
Det är uppenbarligen inte frälsningsavgörande, och ändå pratar vi mer än ofta om det i gudstjänster, föredrag osv. Jag får inte ihop bilden, det är allt. Det finns ingen logik alls över att göra på det sättet. Och visst, du kan ju hävda att Guds logik inte är människors, och allt det där, men vad skall vi då nå människorna med? Om de inte kommer fatta, hur kommer de då kunna bli frälsta? Jag har ju vänner som jag älskar mer än mig själv ibland, som är i det stadiet, och jag KAN inte tro att de inte kommer bli frälsta därför att de inte förstår, eftersom "guds vägar är outgrundliga" eller "guds logik är inte människors".
Det finns INGA skäl i bibeln till att göra de gärningar som luther så glatt pratar om i sin katekes, och som Jesus talar friskt om i bergs- och slättpredikan. INGA ALLS, eftersom det inte har med vår frälsning att göra.
Jag KAN inte tro att delar av Jesu, Pauli och Jakobs undervising inte stämmer, och att den borde tas bort till fördel för nåde-grejen. Varför inte tvärt om? Jo, därför att då hade vi haft Islam, eller hur...
Craxy: ang. bibelläsningen så var det jag ville ha mer tips på hur man utformar sin andakt, tider osv. Jag måste få ordning på mitt andaktsliv nämligen...
Om det vore så att Bibeln "bara" handlade om frälsningen, då skulle jag hålla med dig, men Bibeln handlar om mycket, mycket mer.
Gud vill inte "bara" att vi ska bli frälsta, han vill även att vi ska göra saker för honom, för medmänniskor, för oss själva osv..
Varför kommer du till slutsatsen att man "väljer bort" kristna goda gärningar, bara för att frälsningen är gratis?
Jag kan inte förstå det resonemanget. Jag har tagit emot min frälsning i stor tacksamhet och väljer nu helt frivilligt att göra olika saker för Gud.
Information:
Alias/namn Christian A Mölk
E-postadress: christian@emelkei.com
URL: http://www.emelkei.com/
Om du ser på det såhär: I den sekulära värld vi lever i är ingenting gratis, och därmed är kristendomen den stördaste religionen, eftersom nåden är just det, nåd. Man behöver alltså inte göra någonting alls för att få del av den, och det krävs heller ingenting av någon annan msk för att jag skall bli frälst, utan av nåd, genom kristus, är jag ren och fri.
Men varför skulle då jag, egoistiska lilla människa, vara givmild, god och älska mina fiender?
Det är uppenbarligen inte frälsningsavgörande, och ändå pratar vi mer än ofta om det i gudstjänster, föredrag osv. Jag får inte ihop bilden, det är allt. Det finns ingen logik alls över att göra på det sättet. Och visst, du kan ju hävda att Guds logik inte är människors, och allt det där, men vad skall vi då nå människorna med? Om de inte kommer fatta, hur kommer de då kunna bli frälsta? Jag har ju vänner som jag älskar mer än mig själv ibland, som är i det stadiet, och jag KAN inte tro att de inte kommer bli frälsta därför att de inte förstår, eftersom "guds vägar är outgrundliga" eller "guds logik är inte människors".
Det finns INGA skäl i bibeln till att göra de gärningar som luther så glatt pratar om i sin katekes, och som Jesus talar friskt om i bergs- och slättpredikan. INGA ALLS, eftersom det inte har med vår frälsning att göra.
Jag KAN inte tro att delar av Jesu, Pauli och Jakobs undervising inte stämmer, och att den borde tas bort till fördel för nåde-grejen. Varför inte tvärt om? Jo, därför att då hade vi haft Islam, eller hur...
Craxy: ang. bibelläsningen så var det jag ville ha mer tips på hur man utformar sin andakt, tider osv. Jag måste få ordning på mitt andaktsliv nämligen...
Bibeln, men från olika håll?
Oj oj oj, min favoritkommentator är back. Välkommen Christian A. Mölk. Gött att ha dig tillbaka.
Anyway, så förstår jag fortfarande inte argument #2. Vad är det som säger att det är viktig och nyttig med kristna gärningar? De är ju oväsentliga ang. frälsningen, eller hur? Därmed blir de, inte onödiga kanske, men mindre viktiga, och något som man kan sortera bort. Och om man kan "välja bort" gärningarna, då faller ju uppenbart delar av bibeln. Och om de delarna av bibeln faller, vad skall vi då lita på i bibeln? Varje handling har en konsekvens, och att säga att gärningar/handlingar bara är en viktig och nyttig del av kristenlivet, något vi BÖR göra, får det ju katastrofala konsekvenser för hela vår bild av tron, bibeln och allt sammans. Eller?
För övrigt går min "läsa-bibeln-på-en-månad" ganska kass. Jag har läst 5 moseböcker och josua, men sedan fastnade jag lite, och tappade läslusten, så nu ligger jag typ 15 böcker efter :P Men vi får se om jag lyckas ta igen det ni innan jag börjar plugga. Vem vet. Jag borde skärpa till mitt böne- och andaktsliv. Det suger. Tips? Och ingen ny bibelläsningsplan, tack.
- Obben
ps: Astgård, trevligt att du läser. det är upplyftande. ds.
Anyway, så förstår jag fortfarande inte argument #2. Vad är det som säger att det är viktig och nyttig med kristna gärningar? De är ju oväsentliga ang. frälsningen, eller hur? Därmed blir de, inte onödiga kanske, men mindre viktiga, och något som man kan sortera bort. Och om man kan "välja bort" gärningarna, då faller ju uppenbart delar av bibeln. Och om de delarna av bibeln faller, vad skall vi då lita på i bibeln? Varje handling har en konsekvens, och att säga att gärningar/handlingar bara är en viktig och nyttig del av kristenlivet, något vi BÖR göra, får det ju katastrofala konsekvenser för hela vår bild av tron, bibeln och allt sammans. Eller?
För övrigt går min "läsa-bibeln-på-en-månad" ganska kass. Jag har läst 5 moseböcker och josua, men sedan fastnade jag lite, och tappade läslusten, så nu ligger jag typ 15 böcker efter :P Men vi får se om jag lyckas ta igen det ni innan jag börjar plugga. Vem vet. Jag borde skärpa till mitt böne- och andaktsliv. Det suger. Tips? Och ingen ny bibelläsningsplan, tack.
- Obben
ps: Astgård, trevligt att du läser. det är upplyftande. ds.
GTs Gud
Jag håller ju på att läsa bibeln rakt igenom nu, och just nu är jag på moseböckerna, närmare bestämt mitt i fjärde, och jag måste säga att Gud är densamme i all evighet.
Man tar lätt, och gärna, upp hur Gud är en våldets Gud som straffar och inte benådar sitt folk i GT, och tex Gardell menar ju tydligt att det är en annan Gud som är verksam i GT än i NT. Nu vill jag på intet sätt mena mig kunna sätta mig upp med diskussionseliten runt gardell med flera, men det jag ändå tycker mig se är Guds nåd i moseböckerna.
Man hoppar gärna över dem, därför att det är så mycket offerlagar och liknande "tråkig läsning", men jag tror verkligen att vi har något att lära oss av dem. Gud ger här gång på gång direktiv för hur de skall göra när någon av misstag begår en synd, och hur han/hon då skall bli förlåten av HERREN. Gång på gång, sak efter sak, radas upp och visas hur HERREN förlåter Israels barn deras synder, genom hela deras vandring. Endast när de öppet och med full vilja sätter sig upp mot Gud straffar han i fullt mått, precis som han lovat i det förbund Israel och HERREN slutit.
Jag tror att vad man ofta hoppar över i argumentationen om straffets Gud i GT är att med Israel har han slutit ett förbund. Med abraham var det ensidigt, dvs abraham hade inte några skyldigheter, men med Israel så är det inte det. De säger själva att de vill gör allt det HERREN har befallt. Därmed ser jag inte det som konstigt alls att Gud straffar. Det är ju som ett rättssystem.
Och ang. de andra folk som Israel mer lr mindre utrotar så ver jag inte. Det som dock är intressant att se är att när Moab skall gå i krig med dem (tror det är Moab iaf) så kallar kungen där på Bileam, som är en HERRENS man, en profet, vilket är intressant. Således visste folken runt om där att HERREN fanns, och iaf till viss del vem han var. Det tycker jag också ger mer legitimitet till straffet, därför att de visste att HERREN var en verklig Gud, som hade makt att straffa dem och att välsigna dem.
Man tar lätt, och gärna, upp hur Gud är en våldets Gud som straffar och inte benådar sitt folk i GT, och tex Gardell menar ju tydligt att det är en annan Gud som är verksam i GT än i NT. Nu vill jag på intet sätt mena mig kunna sätta mig upp med diskussionseliten runt gardell med flera, men det jag ändå tycker mig se är Guds nåd i moseböckerna.
Man hoppar gärna över dem, därför att det är så mycket offerlagar och liknande "tråkig läsning", men jag tror verkligen att vi har något att lära oss av dem. Gud ger här gång på gång direktiv för hur de skall göra när någon av misstag begår en synd, och hur han/hon då skall bli förlåten av HERREN. Gång på gång, sak efter sak, radas upp och visas hur HERREN förlåter Israels barn deras synder, genom hela deras vandring. Endast när de öppet och med full vilja sätter sig upp mot Gud straffar han i fullt mått, precis som han lovat i det förbund Israel och HERREN slutit.
Jag tror att vad man ofta hoppar över i argumentationen om straffets Gud i GT är att med Israel har han slutit ett förbund. Med abraham var det ensidigt, dvs abraham hade inte några skyldigheter, men med Israel så är det inte det. De säger själva att de vill gör allt det HERREN har befallt. Därmed ser jag inte det som konstigt alls att Gud straffar. Det är ju som ett rättssystem.
Och ang. de andra folk som Israel mer lr mindre utrotar så ver jag inte. Det som dock är intressant att se är att när Moab skall gå i krig med dem (tror det är Moab iaf) så kallar kungen där på Bileam, som är en HERRENS man, en profet, vilket är intressant. Således visste folken runt om där att HERREN fanns, och iaf till viss del vem han var. Det tycker jag också ger mer legitimitet till straffet, därför att de visste att HERREN var en verklig Gud, som hade makt att straffa dem och att välsigna dem.
Bibelmarathon
Igår började jag mitt privata lilla bibelmarathon. Det var lite småtufft, men kommer nog gå. Det går helt enkelt ut på att läsa bibeln från pärm till pärm på en månad (30 dagar). 45 kapitel om dagen kan låta mycket, men jag tror att det inte är så farligt. Det tvingar ju mig istället att prioritera tid för att läsa bibeln, vilket är bra, för det tror jag är något som iaf jag borde lära mig mycket mer, att prioritera umgänget med Gud genom bibeln och bönen mycket mer.
Att leva för Kristus, för Gud, innebär ju trots allt att vi få lägga andra saker på hyllan för att vara med Honom. Det är lite bittert ibland, men jag tror att Gud hjälper oss med det om vi ber honom. Igår tex, när jag började, hade jag typ 15 kapitel kvar när jag stack iväg till en kompis. Jag tänkte att "det är ju lungt, det tar jag när jag kommer hem", men så kom jag hem vid typ kl 02, och då var man ju lagom pigg på att läsa 15 kap bibel. Men efter en snabb bön om pigghet läste jag alltihopa, och sedan somnade jag gott.
Så om ni vill testa detta så tror jag det kan ge mycket om man bara satsar. Om inte annat så lär det oss att prioritera lite mer rätt.
Ciao.
Att leva för Kristus, för Gud, innebär ju trots allt att vi få lägga andra saker på hyllan för att vara med Honom. Det är lite bittert ibland, men jag tror att Gud hjälper oss med det om vi ber honom. Igår tex, när jag började, hade jag typ 15 kapitel kvar när jag stack iväg till en kompis. Jag tänkte att "det är ju lungt, det tar jag när jag kommer hem", men så kom jag hem vid typ kl 02, och då var man ju lagom pigg på att läsa 15 kap bibel. Men efter en snabb bön om pigghet läste jag alltihopa, och sedan somnade jag gott.
Så om ni vill testa detta så tror jag det kan ge mycket om man bara satsar. Om inte annat så lär det oss att prioritera lite mer rätt.
Ciao.
Svar till kommentarer #5
Okej. Long time, no see, men vi får se om folk börjar titta in här igen.
Anyway:
Kul med en liten debatt på din blogg =)
Ok, jag ska försöka förklara resonemanget vidare:
Du kan jämföra med äktenskapet. Det är ju på samma sätt som med frälsningen, ett förbund som du går in i med någon annan. Även om du är taskig mot din fru, även om du inte ger henne den kärlek hon bör ha, även om du tillochmed är otrogen mot din fru, så är ni ändå gifta!
Oavsett vad du gör så är ni gifta tills den dag någon av er säger att det är nog och ni skiljer er.
På samma sätt är det med frälsningen. Du ingår ett förbund med Gud när du väljer att tro på Jesus. Han ger dig frälsning och du tar emot.
Oavsett om du lever som en kristen idiot så har du din frälsning tills den dag någon av er får nog och begär skilsmässa. Men att Gud skulle vilja skilja sig från dig är väldigt osannolikt med tanke på vilket oerhört stort offer han gick igenom för att få dig.
Ska man då utnyttja detta?
Det är lika dumt att göra mot sin fru som mot Gud. Även om man kan så vill man förhoppningsvis inte. Man gifte sig ju med sin fru därför att man älskar henne. Man började ju tro på Jesus därför att man älskar honom.
Alltså VILL man ju ge kärlek till sin fru, man VILL ge kärlek till Gud, man vill inte vara otrogen, man vill inte synda, därför att man älskar...
Information:
Alias/namn Christian A Mölk
Problemet med detta resonomanget ligger ju tydligt i att det då inte finns något som helt krav knutet till frälsningen, och att det (som jag läser ditt resonomang iaf) inte spelar någon roll ifall man gör eller inte gör.
För att ta äktenskapet som modell igen så är det ju uppenbart så att om du gifter dig med din fru, och sedan är otrogen osv så kommer äktenskapet att spricka, därför att hustrun inte klarar av att vara gift med en man som hela tiden är otrogen, skiter i vad hon vill etc. Oavsett om man älskar eller inte, så är det inte det jag vill åt.
Det är NÖDVÄNDIGHETEN av gärningar som jag vill lyfta fram. För att citera Jakob: "Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i. Också de onda andarna tror det, och de bävar. Men vill du inte inse, tanklösa människa, att tron utan gärningar är död?".
Alltså är man frälst utan nåd, genom kristi verk på korset, MEN man måste arbeta på sin frälsning för att den inte skall försvinna ur ens liv. Därmed är gärningarna en grundläggande del av det kristna livet, och ett måste om man har möjlighet, därför att tron i sig själv, gömd och inpackad endast i mitt inre, inte gör någon skillnad. "Den som med sin mun bekänner och i sitt hjärta tror".
"Låt lagen regera i kroppen och evangelium i sinnet" - Martin Luther. Det är något som vi glömt bort, och bara har evangelium överallt. Om man exemplevis läser Luthers stora katekes ser du också tydligt att han like betonar lag och evangelium. Trots allt är ju nåden värdelös utan lagen.
Hoppas du fattar hur och vad jag menar. Och det där med tanklösa människa var på intet sätt ett angrepp mot dig. Det var bara så bibelordet föll sig. Jag hoppas du förlåter mig om du tog illa upp.
- Oskar
Anyway:
Kul med en liten debatt på din blogg =)
Ok, jag ska försöka förklara resonemanget vidare:
Du kan jämföra med äktenskapet. Det är ju på samma sätt som med frälsningen, ett förbund som du går in i med någon annan. Även om du är taskig mot din fru, även om du inte ger henne den kärlek hon bör ha, även om du tillochmed är otrogen mot din fru, så är ni ändå gifta!
Oavsett vad du gör så är ni gifta tills den dag någon av er säger att det är nog och ni skiljer er.
På samma sätt är det med frälsningen. Du ingår ett förbund med Gud när du väljer att tro på Jesus. Han ger dig frälsning och du tar emot.
Oavsett om du lever som en kristen idiot så har du din frälsning tills den dag någon av er får nog och begär skilsmässa. Men att Gud skulle vilja skilja sig från dig är väldigt osannolikt med tanke på vilket oerhört stort offer han gick igenom för att få dig.
Ska man då utnyttja detta?
Det är lika dumt att göra mot sin fru som mot Gud. Även om man kan så vill man förhoppningsvis inte. Man gifte sig ju med sin fru därför att man älskar henne. Man började ju tro på Jesus därför att man älskar honom.
Alltså VILL man ju ge kärlek till sin fru, man VILL ge kärlek till Gud, man vill inte vara otrogen, man vill inte synda, därför att man älskar...
Information:
Alias/namn Christian A Mölk
Problemet med detta resonomanget ligger ju tydligt i att det då inte finns något som helt krav knutet till frälsningen, och att det (som jag läser ditt resonomang iaf) inte spelar någon roll ifall man gör eller inte gör.
För att ta äktenskapet som modell igen så är det ju uppenbart så att om du gifter dig med din fru, och sedan är otrogen osv så kommer äktenskapet att spricka, därför att hustrun inte klarar av att vara gift med en man som hela tiden är otrogen, skiter i vad hon vill etc. Oavsett om man älskar eller inte, så är det inte det jag vill åt.
Det är NÖDVÄNDIGHETEN av gärningar som jag vill lyfta fram. För att citera Jakob: "Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i. Också de onda andarna tror det, och de bävar. Men vill du inte inse, tanklösa människa, att tron utan gärningar är död?".
Alltså är man frälst utan nåd, genom kristi verk på korset, MEN man måste arbeta på sin frälsning för att den inte skall försvinna ur ens liv. Därmed är gärningarna en grundläggande del av det kristna livet, och ett måste om man har möjlighet, därför att tron i sig själv, gömd och inpackad endast i mitt inre, inte gör någon skillnad. "Den som med sin mun bekänner och i sitt hjärta tror".
"Låt lagen regera i kroppen och evangelium i sinnet" - Martin Luther. Det är något som vi glömt bort, och bara har evangelium överallt. Om man exemplevis läser Luthers stora katekes ser du också tydligt att han like betonar lag och evangelium. Trots allt är ju nåden värdelös utan lagen.
Hoppas du fattar hur och vad jag menar. Och det där med tanklösa människa var på intet sätt ett angrepp mot dig. Det var bara så bibelordet föll sig. Jag hoppas du förlåter mig om du tog illa upp.
- Oskar
Svar till kommentarer #4
Postat av: Christian A Mölk
Jag ska försöka förklara vad jag menar:
I det här avseendet så måste man skilja på frälsningen och det kristna livet.
För att undfå frälsningen kan man inte "göra" några gärningar, tvärtom, frälsningen är gratis.
Däremot, det kristna livet som följer efter frälsningen bör vara fyllt av "gärningar" av kärlek till medmänniskor.
Rövaren på korset är ju ett bra exempel på det, han hann inte "göra" något innan han dog, men han tillhörde Jesus därför att han trodde på Jesus och förtröstade på Jesus.
Jag håller med dig om att om tron på Jesus inte leder till några handlingar/gärningar, så vad är det då för tro? Det är alltså helt korrekt att ifrågasätta en sådan människas kristna liv, men personen ifråga kan ändock vara en kristen.
Man är alltså vare sig mer eller mindre kristen om man röker, snattar, super eller vad som helst... Frälsningen är helt gratis och beror inte på vad vi gör eller inte gör. Däremot så lever man inte ett speciellt bra kristet liv om man lever som jag skrev nyss.
Det Jesus menar i Lukas 6 är att om en person vill ha skenet av ett kristet liv, men som inte Vill sluta sina synder eller inte Vill leva ett liv i kärlek till andra människor, han byggde huset på fel sätt från början och det håller inte i längden.
Med andra ord, en person som säger sig tro på Jesus men som inte förtröstar på Jesus eller som inte lyder Jesus i att leva i kärlek till andra människor, han kommer att överge sin tro när det kommer prövningar.
Svar till kommentarer #3
Kommentar 1:
Postat av: Christian A Mölk
Postat av: Christian A Mölk
Kul att du håller med, då är jag alltså inte ensam om mina funderingar.. =)
Dock tror jag inte att "gärningarna mot våra medmänniskor är frälsningsavgörande" som du skriver.
Frälsningen går bara att få genom att lita på att Jesus redan har gjort allt för oss och vi behöver bara acceptera Hans frälsning för våra liv.
Gör man gärningar för att kunna bli frälst, då har man missat poängen med att Jesus redan har gjort allt för oss.
Däremot tror jag det är viktigt att "göra" mycket när man väl har blivit frälst. Det är inte frälsningsavgörande, men det är ändå nödvändigt för det kristna livet, förstår du hur jag tänker?
Omvändelsen och frälsningen, som visserligen är helt gratis, är ett helt nytt liv man påbörjar, och det är nyttigt och nödvändigt att också leva det livet fyllt med gärningar som visar hur mycket man älskar och lyder Jesus.
God bless!
Svar till Dorothea Fjellander
Oj, hej! Vad roligt med folk utifrån som läser och kommenterar. Det ger en grym motivation, måste jag säga. Sprid gärna bloggen till andra!
Kommentaren:
Jag ska vara ansvarig för sista konfirmandveckan på Hjelmserydsstiftelsen där gårdens gamla och nya konfirmander träffas. Bland annat därför tycker jag att inlägget du skriver är intressant, men jag kan inte låta bli att undra hur du tycker man ska göra lovsångskvällar för konfirmander? Ska man inte ha lika häftig musik eller rentav låta bli det?
Mitt svar:
Lovsången (eller lovsångskvällar) för konfirmanderna är, som jag ser det, väldigt känsligt. Jag är ju själv på ett konfaläger nu, och vi kom, i ledargruppen, fram till att vi ville ha undervisning om det så snabbt som möjligt. Det tog ju iof 1,5 vecka innan vi hade det (hade det idag), men det var, som jag förstått det, uppskattat av konfirmanderna.
Jag tror också att det är där det ligger, i undervisningen. Om man skall kunna undvika mallar och undvika att folk tar efter ledare eller kompisar så är det viktigt att man tydligt (vi hade 2x30 min) berättar vad lovsång är, varför man gör det, och vad man kan göra som person i lovsången. Det är också grymt (läs jättejättejätte) viktigt att man ser till att prata lika om rörelser och "ställningar", och inte föringa den vanliga sitta-ner positionen. Det hela handlar ju om att verkligen få in i deras huvuden att det är fritt, och att man på intet sätt är mer eller mindre värd för att man gör på ett visst sätt, och det är inte mer eller mindre kristet att göra på ett visst sätt. Och det tror jag man kan behöva höra regelbundet, även om vuxen kristen, dvs om man varit kristen länge eller nått långt i andlig mognad.
Men ang din situation så låter det ju ändå som om iaf delar av gruppen är förhållandevis van vid lovsång, och jag tror att om ni kört lovsångskvällar tidigare på lägret så är det nog läge att köra det nu också. Men som sagt så tror jag det är viktigt att informera innan, och att lovsångsledaren(ledarna) inte styr lovsjungarna, dvs säger saker som "nu står vi upp", "nu klappar vi händerna" osv. Som lovsångsledare har du också ett känsloliv som påverkas av musiken och av Gud, men det är inte samma som alla de andras. Därmed är det kanske inte helt lyckat att dra med sig alla in i en fejkad (för dem) känsla därför att du känner så.
Men visst, kör på med sig lovsång om ni vill, men jag tror att (såklart) risken för att konfirmanderna bara tar efter andra ökar ju mer andra uttrycker sig. Men frihet råder, och det går inte att förbjuda någon att uttrycka sig som man vill, möjligen med undantag för lovsångsledaren som har ett ansvar att se de som tillber i första hand, före sina egna känslor och före sin egen tillbedjan. Att leda lovsång är att tjäna andra, inte att ha "konsert" eller att bygga sin egen självkänsla eller något sådant.
Nu känns det som om jag ger dubbla bud, men det jag vill ha sagt är:
Kör lovsången, om ni är trygga med det som ledare, men var aktsamma och informera om vad det är för något, och om friheten i uttryckssätten. Var noga där.
Hoppas du fattade mina tankar.
Tack för att du läser min blogg. Hej.
Kommentaren:
Jag ska vara ansvarig för sista konfirmandveckan på Hjelmserydsstiftelsen där gårdens gamla och nya konfirmander träffas. Bland annat därför tycker jag att inlägget du skriver är intressant, men jag kan inte låta bli att undra hur du tycker man ska göra lovsångskvällar för konfirmander? Ska man inte ha lika häftig musik eller rentav låta bli det?
Mitt svar:
Lovsången (eller lovsångskvällar) för konfirmanderna är, som jag ser det, väldigt känsligt. Jag är ju själv på ett konfaläger nu, och vi kom, i ledargruppen, fram till att vi ville ha undervisning om det så snabbt som möjligt. Det tog ju iof 1,5 vecka innan vi hade det (hade det idag), men det var, som jag förstått det, uppskattat av konfirmanderna.
Jag tror också att det är där det ligger, i undervisningen. Om man skall kunna undvika mallar och undvika att folk tar efter ledare eller kompisar så är det viktigt att man tydligt (vi hade 2x30 min) berättar vad lovsång är, varför man gör det, och vad man kan göra som person i lovsången. Det är också grymt (läs jättejättejätte) viktigt att man ser till att prata lika om rörelser och "ställningar", och inte föringa den vanliga sitta-ner positionen. Det hela handlar ju om att verkligen få in i deras huvuden att det är fritt, och att man på intet sätt är mer eller mindre värd för att man gör på ett visst sätt, och det är inte mer eller mindre kristet att göra på ett visst sätt. Och det tror jag man kan behöva höra regelbundet, även om vuxen kristen, dvs om man varit kristen länge eller nått långt i andlig mognad.
Men ang din situation så låter det ju ändå som om iaf delar av gruppen är förhållandevis van vid lovsång, och jag tror att om ni kört lovsångskvällar tidigare på lägret så är det nog läge att köra det nu också. Men som sagt så tror jag det är viktigt att informera innan, och att lovsångsledaren(ledarna) inte styr lovsjungarna, dvs säger saker som "nu står vi upp", "nu klappar vi händerna" osv. Som lovsångsledare har du också ett känsloliv som påverkas av musiken och av Gud, men det är inte samma som alla de andras. Därmed är det kanske inte helt lyckat att dra med sig alla in i en fejkad (för dem) känsla därför att du känner så.
Men visst, kör på med sig lovsång om ni vill, men jag tror att (såklart) risken för att konfirmanderna bara tar efter andra ökar ju mer andra uttrycker sig. Men frihet råder, och det går inte att förbjuda någon att uttrycka sig som man vill, möjligen med undantag för lovsångsledaren som har ett ansvar att se de som tillber i första hand, före sina egna känslor och före sin egen tillbedjan. Att leda lovsång är att tjäna andra, inte att ha "konsert" eller att bygga sin egen självkänsla eller något sådant.
Nu känns det som om jag ger dubbla bud, men det jag vill ha sagt är:
Kör lovsången, om ni är trygga med det som ledare, men var aktsamma och informera om vad det är för något, och om friheten i uttryckssätten. Var noga där.
Hoppas du fattade mina tankar.
Tack för att du läser min blogg. Hej.
Ang. gärningslära
Okej. Ang. kommentarerna som jag fått på de senaste inläggen tänker jag bara kort säga:
Christian A Mölk: Håller med dig! Exempelvis läste jag Luk 6:46-49 för ngn dag sedan (se nedanför)
Hanky: Du är kul. Vi ses i himlen ;)
Anyway:
Jag funderade på om jag skulle döpa detta inlägget till ang. hyckleriet eller ang. gärningar, eftersom de två är så nära sammanbundna i vår (sk.) kyrka. Slutligen blev det ju, som ni ser ang. gärningslära, vilket kanske är det mest passande trots allt.
Så till saken. Länge har jag utgått ifrån jakobs brev när jag har predikat och undervisat, och jag har nog i mycket trott att folk i allmänhet hoppar över jakobs brev, därför att det är så skarpt och därför att det manar till handling. Men så nu har jag börjat läsa lukas evangelium, och kom då till kapitel 6, jesu slättpredikan. Och där hittade jag något väldigt intressant, som jag faktiskt inte tänkt mycket på innan alls. Det står nämligen:
Luk 6:46-49 (Det är Jesus som säger:)
"Varför kallar ni mig 'Herre, Herre', när ni inte gör vad jag säger? Den som kommer till mig och lyssnar till mina ord och handlar efter dem - vem han är lik, det skall jag visa er.
Han liknar en man som byggde ett hus och grävde djupt och lade grunden på klippan. När floden sedan kom, vräkte den sig mot huset, men den kunde inte skaka det, eftersom det var välbyggt.
Men den som lyssnar och inte handlar liknar en man som byggde ett hus på marken utan att lägga någon grund. Floden vräkte sig mot huset som genast rasade, och förödelsen blev stor för det huset"
Detta satte hela saken i ett lite nytt ljus för mig. Detta är ändå Jesus själv som säger, och som kristen kan man omöjligt bestrida Hans auktoritet utan att förvanska hela bibelns budskap.
Men vad säger han då, och vad har detta att göra med gärningar? Jo, om ni läser Luk 6:27-36 så ser ni att Jesus ger en del bud, en del liksom förordningar, att följa. Det är, när man tänker på det, ganska lätta saker att göra. Inget svårt alls. Exempelvis står det "Ge åt var och en som ber dig, och om någon tar ifrån dig vad som är ditt så kräv det inte tillbaka" Det är ju inte jättesvårt alls att uppfylla. Jag har pengar - du har inte - jag ger dig pengar. Svårt? Nej! Inte så länge vi utgår från att Jesus också har rätt när han säger att "...ge lån utan att hoppas få igen något. Då skall er lön bli stor, och ni skall vara den Högstes barn..."
Och då kan man ju direkt börja tänka såhär: "Men skit samma, du kommer ju ändå bara göra det för att du är egoistisk och vill bli Guds barn".
Och svaret på det är "Ja, jag gör det därför att jag vill vara Guds barn." WHAAAT?
"Men jag gör det också med bönen om att min medmänniska skall få det bättre, och att jag skall kunna växa i kärlek så att mina motiv renas och blir goda och kärleksfulla. Men vem kan börja ren? Man måste börja någonstans, och låta det vara en process. Jag måste tvinga mig i början, för att efterhand börja göra det, inte för min egen skull, utan för den jag ger till."
Och där, precis där, har vi kärnan i gärningarna:
Jesu befallning >>> vi tvingar oss att handla >>> helgelse, dvs vi gör det mer och mer pga kärlek till andra, och inte till oss själva.
Det är en ganska enkel kedja, och utan den tror jag inte att vi kan hoppas på evigheten. Utan den kedjan är vi husbyggaren som bygger på marken, utan grund, och jag har svårt att se att jesus menar att även den, om vars hus det står "...som genast rasade. Och förödelsen blev stor för det huset.", kommer att vara med honom i paradiset.
Slutsats: Gärningarna mot våra medmänniskor är frälsningsavgörande, men motiven behöver inte vara rena från början.
Hugg mig gärna i bitar, lr iaf min tes, så får vi väl se var vi slutar. Jag tror ändå detta är sant.
Christian A Mölk: Håller med dig! Exempelvis läste jag Luk 6:46-49 för ngn dag sedan (se nedanför)
Hanky: Du är kul. Vi ses i himlen ;)
Anyway:
Jag funderade på om jag skulle döpa detta inlägget till ang. hyckleriet eller ang. gärningar, eftersom de två är så nära sammanbundna i vår (sk.) kyrka. Slutligen blev det ju, som ni ser ang. gärningslära, vilket kanske är det mest passande trots allt.
Så till saken. Länge har jag utgått ifrån jakobs brev när jag har predikat och undervisat, och jag har nog i mycket trott att folk i allmänhet hoppar över jakobs brev, därför att det är så skarpt och därför att det manar till handling. Men så nu har jag börjat läsa lukas evangelium, och kom då till kapitel 6, jesu slättpredikan. Och där hittade jag något väldigt intressant, som jag faktiskt inte tänkt mycket på innan alls. Det står nämligen:
Luk 6:46-49 (Det är Jesus som säger:)
"Varför kallar ni mig 'Herre, Herre', när ni inte gör vad jag säger? Den som kommer till mig och lyssnar till mina ord och handlar efter dem - vem han är lik, det skall jag visa er.
Han liknar en man som byggde ett hus och grävde djupt och lade grunden på klippan. När floden sedan kom, vräkte den sig mot huset, men den kunde inte skaka det, eftersom det var välbyggt.
Men den som lyssnar och inte handlar liknar en man som byggde ett hus på marken utan att lägga någon grund. Floden vräkte sig mot huset som genast rasade, och förödelsen blev stor för det huset"
Detta satte hela saken i ett lite nytt ljus för mig. Detta är ändå Jesus själv som säger, och som kristen kan man omöjligt bestrida Hans auktoritet utan att förvanska hela bibelns budskap.
Men vad säger han då, och vad har detta att göra med gärningar? Jo, om ni läser Luk 6:27-36 så ser ni att Jesus ger en del bud, en del liksom förordningar, att följa. Det är, när man tänker på det, ganska lätta saker att göra. Inget svårt alls. Exempelvis står det "Ge åt var och en som ber dig, och om någon tar ifrån dig vad som är ditt så kräv det inte tillbaka" Det är ju inte jättesvårt alls att uppfylla. Jag har pengar - du har inte - jag ger dig pengar. Svårt? Nej! Inte så länge vi utgår från att Jesus också har rätt när han säger att "...ge lån utan att hoppas få igen något. Då skall er lön bli stor, och ni skall vara den Högstes barn..."
Och då kan man ju direkt börja tänka såhär: "Men skit samma, du kommer ju ändå bara göra det för att du är egoistisk och vill bli Guds barn".
Och svaret på det är "Ja, jag gör det därför att jag vill vara Guds barn." WHAAAT?
"Men jag gör det också med bönen om att min medmänniska skall få det bättre, och att jag skall kunna växa i kärlek så att mina motiv renas och blir goda och kärleksfulla. Men vem kan börja ren? Man måste börja någonstans, och låta det vara en process. Jag måste tvinga mig i början, för att efterhand börja göra det, inte för min egen skull, utan för den jag ger till."
Och där, precis där, har vi kärnan i gärningarna:
Jesu befallning >>> vi tvingar oss att handla >>> helgelse, dvs vi gör det mer och mer pga kärlek till andra, och inte till oss själva.
Det är en ganska enkel kedja, och utan den tror jag inte att vi kan hoppas på evigheten. Utan den kedjan är vi husbyggaren som bygger på marken, utan grund, och jag har svårt att se att jesus menar att även den, om vars hus det står "...som genast rasade. Och förödelsen blev stor för det huset.", kommer att vara med honom i paradiset.
Slutsats: Gärningarna mot våra medmänniskor är frälsningsavgörande, men motiven behöver inte vara rena från början.
Hugg mig gärna i bitar, lr iaf min tes, så får vi väl se var vi slutar. Jag tror ändå detta är sant.
